Tänkte att jag skulle skriva en liten sammanfattning av mitt 2010, i tolv delar. 
Eftersom jag är förvirrad av mig och inte heller har någon bra tidsuppfattning kan det bli lite fel i kronologin.
Jag gör så gott jag kan för att minnas rätt, men jag skriver alltså som jag kommer ihåg det.

Februari.



Februari smälter ganska mycket ihop med januari.
Trots att jag hade hittat min dåvarande pokvän,
och trots att han var ett stort stöd för mig så var jag ändå ensam.
Jag slogs mycket med självskadeimpulserna.
Slogs med saknaden av dem som under nästan hela mitt första år på ÄG hade funnits där med mig,
saknaden av mina älvor.
Som tur var så fanns min Jenny och min Amanda,
de gjorde det lättare för mig.
Men jag hade även en liten period i februari då saker verkade gå bättre,
eller snarare då jag mådde lite bättre ett tag.
En liten dos av framtidshopp mitt i allt det onda inuti.

Tänkte att jag skulle skriva en liten sammanfattning av mitt 2010, i tolv delar. 
Eftersom jag är förvirrad av mig och inte heller har någon bra tidsuppfattning kan det bli lite fel i kronologin.
Jag gör så gott jag kan för att minnas rätt, men jag skriver alltså som jag kommer ihåg det.

Januari.


I början av året bodde jag fortfarande på Älvgården, ett behandlingshem i Skutskär, nära Gävle.
Jag hade flyttat in i en "träningslägenhet" på boendet, där jag hade mer ansvar än då jag bodde i ett rum.
Mycket tid spenderades i Uppsala, där min dåvarande pojkvän då bodde.
Jag hade väldigt svårt att sova, vilket jag alltid haft, men som blev värre efter att I lämnade världen i november 2009. Hade jag tur kunde jag få sova i högst tre timmar per natt, vissa nätter var helt sömnlösa.
Medicineringen bestod i januari av endast lyrica, eftersom sömnmedicinerna ändå inte verkade (hade haft dubbeldos av tre olika sömnmediciner innan de togs ur).
Lyrican hjälpte mig mycket i början, det blev lättare att stå ut med saknaden efter I, på något sätt.
Men någonstans i januari (då jag hade högsta möjliga dosen av lyrica) började lyrican ta över min hjärna mer och mer.
Jag hamnade i dimensionskrockar, var fångad mellan två världar, två olika verkligheter.
Det gjorde att jag var konstant förvirrad, och inte förstod mycket av vad som var vad.

Sista dygnen på 2010 nu.
De ska spenderas med fint folk och med pojkvännen.
Dessutom ser jag fantastisk ut i min nyårsoutfit
(ska försöka fixa en bild på det, så att ni som
inte är med mig ikväll får se hur awesome den är, ehe),
jag känner mig väldigt peppad och jag är megaglad.
Nu ska jag sminka mig i all hast,
innan jag flyger ut i en kväll/natt som andas nyår,
nya chanser, nya risker, nya möjligheter.
Gott nytt år ♥

Dagen före julafton, men jag är inte i julstämning.
Fastän jag faktiskt julpyntat lite i år; julstjärna i fönstret, julgardiner och julkrubb i köket
och en vacker gran i vardagsrummet - glitter, julgranspynt i silver, lila och blått samt julgransbelysning;
det enda som fattas där är en stjärna i toppen (fast jag funderar på att hitta en ängel att ha i toppen istället).
Gick med Leo (♥) på stan idag och nu är all julklappshandling avklarad, nu beöver jag bara slå in några paket.
Passade även på att köpa en klänning, strumpbyxor och underkläder (som verkligen behövdes, mina bröst har blivit större igen, woho) till mig själv.

Igår hjälpte min fina mamma (♥) mig med att färga mitt hår. Från gulgrönt med utväxt till vackert mörkt rödbrunt (utan utväxt). Trivs bra i det. Lillasyster (♥) tycker att jag ser vuxen ut i det och jag antar att jag ska ta det som en komplimang. Tack igen mamma.

Ensam över natten, och det känns verkligen.
Ensamheten. Otillhörigheten.
Det där som känns i hela kroppen
då det tagit över hela hjärnan.
Ensamheten får enkelt plats i tomheten.
Och jag är än en gång fast i tvivlet.
Tvivlar på mina styrkor som gått vilse i svagheterna,
för stunden.
Tvivlar på världen, förstår mig inte på den.
Undrar vad jag ska tänka om den.
Vad jag ska tycka om den,
ifall jag ska tycka om den.
Jag längtar hem ikväll,
och önskar jag kunde känna mig hemma här.
But I don't.

De senaste dagarna har jag:
- tänkt mycket (lite för mycket)
- bakat kanelbullar två dagar i rad (goda kanelbullar, farligt)
- möblerat om vardagsrummet (vilket blev otroligt fint & bra)
- lekt med kaninerna (som är busiga, väldigt busiga)
- varit arg (vilket var väldigt skönt, faktiskt)
- kännt mig oinspirerad när det gäller bloggen (vilket förmodligen märks)
- rotat på mammas vind och hittat massor av saker som är mina (det mesta hade jag glömt bort att jag ägde)
- storstädat lägenheten (vilket är ytterst ansträngande för min rygg, men jag klarade det ändå)
- faktiskt kunnat skriva en del (fast inte alls så mycket som jag velat)

Nu väntar jag (som vanligt) på att David ska komma hem,
då väntar en promenad ute i kylan.

Sitter i soffan med pälsklingarna, Freja-Bus och Bella-Bus.
Mina små ligistkaniner, mina ljus i mörkret, mina älskade pälsbollar.
Freja har precis försökt mörda en av soffkuddarna.
Nu kom hon klättrandes på mig och andades små kaninandetag i min nacke
- jag smälter som bara den.
Bella står på bakbenen och vädrar i luften med nosen.
Ser sig omkring, tvättar sig, trivs och myser
- det gör mig glad att se.

Jag tänker att I skulle tyckt om mina små skatter.
Hon skulle ha tyckt så mycket om dem.
Om hon hade varit här, varit kvar, varit med...
Om.

(Och ännu en gång tar saknaden över,
lämnar ingen plats för fler ord.)

Sitter för tillfället hemma hos min pojk/man
och väntar på att han ska komma hem.
Ikväll ska vi fira fem månader;
med film, broccoligratäng, julmust, energidryck,
Dr Pepper och massor av handhållande.

David, du är så otroligt awesome.
Jag är förundrad och tacksam över att
du står ut med mig.
Det gör mig glad att veta att du vill vara min,
att jag får vara din.
Hand i hand, näsa mot näsa, rygg mot rygg.
Jag älskar dig.
<3

I torsdags fick jag efterlägntat finbesök från Göteborg.
Elise kom och bodde hos mig till i måndags, äntligen fick jag träffa henne igen.
Tänkte att jag skulle göra en liten sammanfattning med hjälp av lite bilder,
så here it comes:


Elise och Tidda prydda av -ehm- fina och mjukgörande ansiktsmasker.


Vi bakade även kladdmuffins en dag, de blev goda.
(Recept kommer dyka upp på bloggen snart.)


Egengjord pizza till måndagsmiddag. "Sara Lee - fun part of cooking" ;)


Det blev en hel del flummbilder också, här är en av dem (:

Utöver detta hann vi med pulkaåkning/utflykt, singstar, datornördande,
"shoppingrunda" på "stan", musiklyssnande, kanin-gosande & filmtittande.
Elise - tack tack tack för att du kom upp.
Välbehövt & efterlägntat,
och som sagt:
nästa gång vi träffas får det inte ha gått så lång tid
mellan gångerna som det gjorde innan vi träffades nu.
No end.
♥

Sitter för tillfället hemma hos min pojkvän.
Han är på jobbet och jag utnyttjar hans internet en liten stund nu.
För jag är utan internet. Igen.
Måste snart hem till mig och ta min morgonmedicin.
Saknar kaninerna, så jag ska gosa extra mycket med dem när jag kommer hem.

Igår åkte jag buss från mig ner till stan, ensam (läs:modigt),
för att sedan möta upp sötaste Karin och fika.
Lite senare var vi på ett Mary Kay-möte-thingy (jag vet inte vad det kallas för egentligen),
vi fick prova lite produkter och jag har äntligen fått beställa Mary Kay-foundation igen. Woho.
Mysigt var det, även om jag kände mig otroligt socialt missanpassad (Tidda-Bus alias miss Asperger).

Jag hade tänkt ut massor av saker jag ville blogga om,
nu när designen är färdig och allt.
Och så blev jag som sagt/skrivet utan internet.
Så typiskt.

Om några timmar är det 17 oktober.
Och därmed även hela tjugo år sedan jag föddes.
Morgondagens planering ser ut som följer:
- David kommer hem från jobbet runt halvåtta-åtta
och väcker mig med sång, födelsedagsfrukost (vilket innebär tårta och hallonsoda)
samt presenter (är så otroligt nyfiken på vad det kan vara!)
- Medan David sover halva dagen efter sitt tolvtimmars-nattpass så passar jag på att
åka iväg till Birsta med mor & syster. Där ska vi titta efter,
och förmodligen hitta och ta med hem, mina presenter från just mor & syster, nämligen två kaniner!
Om vi inte hittar två honor (som helst ska vara syskon) så kommer jag att få vänta till på tisdag då
två kaninsystrar kommer till djuraffären här i stan.
- Sedan blir det födelsedagsfika med familjen hos familjen.
- Efter det tillbaka hem och till David,
och typ mysa med honom resten av kvällen;
se film och spela klart våran pågående omgång av monopol
(som tar upp hela köksbordet för tillfället).

Nu ska jag spendera mina sista timmar som tonåring med att göra iordning kaninhörnan som
kaninerna ska få bo i och efter det bada (med massor av badskum!) och smeta på en ansiktsmask.
(Gramatiken kändes helt fel där men jag orkar inte flytta om orden nu,
de är lika mycket random som de är i mitt huvud).
Godnatt för nu, hörs i framtiden.

Btw, bloggdesignen går framåt.
Fast jag har tvångstankar på att få till den tills jag är 100 % nöjd.
Ehe.

Min kropp skakar, andningen känns ojämn, liksom pulsen.
State of mind right now: feels like I’m losing my mind.
Förvirrad, liksom yr i psyket. Ser inte ordentligt, det är för mycket strålning överallt omkring mig. D vill sova hos mig inatt, jag tror han är orolig (och det gör mig lite sorgsen, jag vill inte vara grund för hans oro, jag vill vara den som kan lätta hans oro, inte skapa den). Så jag väntar på att han ska komma hem igen. Tryggheten han ger mig, jag behöver den nu.

Precis två år sedan jag flyttade till ÄG.
Två år sedan jag för första gången bodde någonstans där jag kände mig hemma; stället jag kallade för hem och som blev min trygghet.
Två år sedan jag fick lära känna många fina älvor, två år sedan jag fann mina medsystrar, medkämpar; så starka i sin svaghet och modiga i sina rädslor.
Tiden på ÄG (som kom att dela mitt liv i tre delar; innan-ÄG-tiden, under-ÄG-tiden och efter-ÄG-tiden) hjälpte mig otroligt mycket ändå. Även om jag inte direkt mår bra så har jag lärt mig att hantera ångest, panik, rädslor och PTSD-anfall. Lite i alla fall. Mina tankar är inte längre ständigt upptagna av död och mörker, blod och rakblad. Även om de tankarna kommer ibland, hugger till, vrider om.

Precis nu: andas tungt, minns tillbaka, tänker, saknar.

David ringde precis och sa att han tänker bjuda mig på Subway om en halvtimme,
så att jag inte behöver laga lunch idag vilket är bra, för jag är trött.
Så nu ska jag ta en snabbpromenad med hunden (som jag alltså kidnappat över natten)
och sedan kommer David och hämtar mig.
Och när jag kommer tillbaka ska jag försöka vara oerhört effektiv,
det är mycket saker som behöver göras här hemma.
Jag ska tvätta, dammsuga, moppa, damma, plocka, packa upp lite flyttlådor, och få allt att se allmänt bra och städat ut.
Wish me luck.

Orden känns avlägsna ikväll.
Precis som vännerna,
världen,
Livet.

Men snart,
vilken minut som helst,
så kommer David hem från sitt jobb.
Äntligen.

Kan inte sova, fast jag försökt sedan elva.
Sömnmedicinerna missköter sig.
Gör inte vad de ska.
Får mig inte att somna,
får mig inte att försvinna en stund.
Försvinna till drömlandet, det undermedvetna.
Jag kommer förlora det sista förståndet jag besitter
ifall detta är början på ännu en period av insomnia.
Det kommer jag inte orka, aldrig i livet.
Nu: ett nytt försök till några timmars sömn.
Ska krypa ner i sängen, gosa in mig hos David,
känna att jag inte är ensamast i världen trots allt.

Snart är dagen över, snart är morgondagen här.
Idag var första dagen på ungefär två år jag stått på egna ben,
utan att vara inskriven på behandlingshem.
Har gått omkring med en konstig känsla i magen hela dagen.
En känsla jag inte kunnat sätta ord på.
Men så såg jag alldeles precis ljuset jag fått av min älskade PM.
En ljushållare i glas, gröna små stenar och orden "DET KALLAS TVIVEL".
Tvivel beskriver mitt mående rätt bra just nu.
Jag tvivlar på att jag kommer klara dethär,
samtidigt som jag envist bestämt mig för att fixa det.
I can do this. Eller? Kanske. Jo. Jag vet inte.