Precis två år sedan jag flyttade till ÄG.
Två år sedan jag för första gången bodde någonstans där jag kände mig hemma; stället jag kallade för hem och som blev min trygghet.
Två år sedan jag fick lära känna många fina älvor, två år sedan jag fann mina medsystrar, medkämpar; så starka i sin svaghet och modiga i sina rädslor.
Tiden på ÄG (som kom att dela mitt liv i tre delar; innan-ÄG-tiden, under-ÄG-tiden och efter-ÄG-tiden) hjälpte mig otroligt mycket ändå. Även om jag inte direkt mår bra så har jag lärt mig att hantera ångest, panik, rädslor och PTSD-anfall. Lite i alla fall. Mina tankar är inte längre ständigt upptagna av död och mörker, blod och rakblad. Även om de tankarna kommer ibland, hugger till, vrider om.

Precis nu: andas tungt, minns tillbaka, tänker, saknar.