det som är nu var så långt fram i tiden då.
21 Februari 2009 15:52 ;
(ur ett blogginlägg jag skrivit) ;
"Personalen tog med sig de andra tjejerna från min avdelning till stan, jag valde att stanna hemma.
Hemma. Älvgården är hemma för mig, mer hemma än vad någonting tidigare varit.
Jag fasar över insikten att jag någongång måste flytta härifrån, bort från min nyfunna trygghet.
Borta bra, men hemma bäst.
Självklart är det en speciell situation med att bo på ett behandlingshem.
Men faktum är, att till skillnad från det första behandlingshemmet jag bodde på, så trivs jag här.
Kanske kan jag till och med säga att jag blir hjälpt här. Ja, det blir jag nog. I varje fall så försöker de faktiskt hjälpa mig. Med exponering, beteendeaktivering, mediciner och samtal så går det framåt. Inte mycket alls, men ändå, så mycket mer än det någonsin gjort hittills.
Problemet är att det inte räcker med att jag får hjälp av dem här, jag måste hjälpa mig själv också."
(ur ett blogginlägg jag skrivit) ;
"Personalen tog med sig de andra tjejerna från min avdelning till stan, jag valde att stanna hemma.
Hemma. Älvgården är hemma för mig, mer hemma än vad någonting tidigare varit.
Jag fasar över insikten att jag någongång måste flytta härifrån, bort från min nyfunna trygghet.
Borta bra, men hemma bäst.
Självklart är det en speciell situation med att bo på ett behandlingshem.
Men faktum är, att till skillnad från det första behandlingshemmet jag bodde på, så trivs jag här.
Kanske kan jag till och med säga att jag blir hjälpt här. Ja, det blir jag nog. I varje fall så försöker de faktiskt hjälpa mig. Med exponering, beteendeaktivering, mediciner och samtal så går det framåt. Inte mycket alls, men ändå, så mycket mer än det någonsin gjort hittills.
Problemet är att det inte räcker med att jag får hjälp av dem här, jag måste hjälpa mig själv också."
Comments ♥
Trackback
