bloggpaus.

har kind of tagit en bloggpaus. på obestämd framtid. kanske trillar in något litet inlägg då och då. kanske. 

hoppas ni har det bra.

jag lever.

Tänkte att jag skulle skriva att jag lever, eftersom jag aldrig skriver här längre. 
Har ingen inspiration till det just nu. 
Istället spenderar jag dagarna med att gå/träna. 
Känns bra att jag kommit igång med det igen, 
för jag mår bra av det. 
Dessutom har jag gått ner 4 kilo iår redan. 
Känns awesome. 

Hoppas ni har det bra. 
Puss!

2-do imorgon/senare idag.

- städa: plocka, damma, dammsuga, moppa, sortera/rensa. 
- boka tvättid. 
- kolla upp lite bröllopsrelaterade saker. 
- ta en sväng till stan. 
- försöka träna lite. 
- KOMMA IHÅG MORGONMEDICINEN.

min bröllopsblogg.

http://frutidda.blogg.se/

största planen för i sommar.

Hade visst inte skrivit det här ännu, 
men nu har vi bestämt datum och bokat kyrka! 
14 juli kommer vara vår dag! 
Fantastiskt.

2012!

hej, jag lever. 
jag glömmer liksom bort denhär bloggen hela tiden. 
men ja... gott nytt år! 
2012 ska bli det bästa året hittills, okej? 
Borde jag skriva här oftare? 




mörkhårig, och framför allt...

... FÖRLOVAD! :DDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD 

(OCH JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA FÄSTMAN!)

ad astra per aspera ♥ [mot stjärnorna genom svårigheter]


min första tatuering ♥ nöjd & glad (och ivrig på att skaffa fler!)

tatuering ♥

Har bokat tatueringstid!
På onsdag ska jag få min första tatuering.
Jag är så glad och pepp att jag inte kan sitta still.
Wiiiiiie!


svacka

(down in the sickness)

Finbesök ♥

Imorgon får jag finbesök av Elise ♥
Eller ja, om lite mindre än tolv timmar! 
Just nu städar/tvättar/fixar jag & David för fullt, det ska ju minsann vara extra fint när man får finbesök.
Snart ska jag dock sova, prio ett är att orka upp tidigt imorgon
(vi kan inte försova oss till fyra på eftermiddagen igen...)
På måndag fyller jag år (21) och på lördag ska jag ha tårtbjudning.

Bild från förra Elisebesöket ♥

words of wisdom

"Be the change you want to see in the world"

Blöh.

Psykologsamtal imorgon. 
Nervös. 
Vet inte vad jag ska säga. 
"Hej, jag vill prata med en psykolog som inte glömmer bort mig istället för dig.
Jag anser att det är en stor del av psykologers jobb att bry sig.
Blööööh."

en vilsen stjärna

Kaos. Kaos. Kaos. 
Som om jag inte riktigt är här, som om jag inte riktigt finns. 
Som om jag är ett avtryck, ett spöke, en viskning som inte når fram. 
En stjärna som inte skiner. 
Ett misslyckat försök till styrka, glädje, liv. 
Ett misslyckande. 


(Jag ville aldrig behöva börja räkna om. 
Inte igen.)



Och mamma, jag saknar dig med. 
Jag har bara så svårt att låta dig se mig så nere. 
Jag ska ju må bra nu. 
Minä rakastan sinua.

Som alltid.

Jag är ohjälpligt tillbaka i att knappt skriva i bloggen. 
Faktiskt så skriver jag knappt någonting. 
Jag mest väntar, som vanligt. På mycket, som vanligt. På myndighetsbrev, som vanligt, på beslut. 
Som alltid. 
Mitt i min väntan ägnar jag lite tid åt att fixa här hemma. 
Igår rensade jag i förrådet, omorganiserade lådor. Nu kan man faktiskt gå in där.
Annars har jag hunnit med en resa till Lycksele också. Äntligen. Det var underbart, hade det superbra. Fick träffa vänner igen men även lära känna nya fina personer. Awesome. 

Nu jobbar David natt igen, jag funderar på att inte ens försöka lägga mig ännu. Det känns omöjligt att ens hoppas på sömn nu, det är svårt för mig att lyckas somna utan att ha David bredvid mig. 
Jag tror jag ska försöka skriva i stället. Och fixa ännu mer här hemma.

All denna väntan...

Det är en ständigt pågående (fast ibland återkommande) del av mitt liv, det här med att vänta.
Jag väntar ständigt på något.
Då menar jag inte bara på saker som att det ska kännas bra, på att jag ska bli gladare, lyckligare.
För det kan jag själv påverka.
Nej, jag menar sådant jag inte kan rå över själv.
Viktiga beslut som gäller mig eller påverkar mig.
Ekonomiska aspekter, psyikiatrivårdsaspekter, övriga aspekter.
Viktiga möten som jag själv inte kan bestämma datum för.
Sådant som är viktigt för mig, men som andra knappt tänker på, reflekterar över eller minst av allt anser särskilt viktigt.
Och jag kan bara vänta.
All denna väntan.
Jag blir galen på att vänta, så galen på det.

-*-

Tack för kommentarerna på mitt förra inlägg!
Har inte bestämt mig ännu dock, men det gör inget för jag är för sliten för att orka ta hand om mitt slitna hår just nu ändå...
Är riktigt sjuk. Och jag hatar det.
Skriver kanske mer imorgon.

vad tycker ni?

Eftersom jag är väldigt förkyld så har jag inte haft ork att skriva om Göteborgsresan idag.
Men eftersom jag är fast besluten om att hålla bloggen uppdaterad tänkte jag be er hjälpa mig med en sak.
Mitt hår är i katastrofläge nu, och därför måste jag göra något med det.
Men jag vet inte riktigt vad, så här kommer alternativen.
Skriv gärna hur ni tycker jag ska göra.

1. Blondera det (för att få bort utväxten) och färga det blått.


2. Blondera det (för att få bort utväxten), färga det blått och skaffa blå hårförlägning.


3. Blondera det (för att få bort utväxten) och färga det i teal/grönblå (som jag har nu).
Det vill dock bli mer blått än som det är på bild, så nästa bild är den bild som närmast fångar upp färgen som den är.


4. Färga håret mörkbrunt och skaffa mörkbrun hårförlängning.
(Alltså mörkare och längre än på bilden.)


Behöver all hjälp jag kan få för jag har inte en susning på vilket av alternativen jag ska välja.

om mitt Urkult ♥

Första helgen i augusti var det återigen dags för Urkult.
Fast vi var så peppade på att komma dit att vi åkte dit redan på tisdagen.
Så vad kan jag säga? Det var fantastiskt. Igen.
Så många fina människor, tack för att ni gjorde festivalen så underbar!












hej! jag lever.

Bloggen blir fortsatt åsidosatt.
Den är inte alls prioriterad, och så får det vara så länge det behövs.
Tänkte åtminstone skriva att hej, jag är kvar.
Jag är här. Jag lever.

Nu är vi hemma från Göteborgsresan igen.
Lägger in lite bilder senare.
När jag orkar med det.
För just nu fokuserar jag på mig, på att må bra, på att leva livet.
Har slutat med mina p-piller, och det är en ENORM befrielse.
Jag är så otroligt mycket gladare. Lyckligare.
Humöret går inte uppochned som jag vet inte vad längre.
Hade jag förstått att de tygnde ner mitt mående så här mycket hade jag slutat för länge sedan.
Så ja. Jag lever.
Det känns helt underbart.
Och dessutom närmar sig Urkult med stormsteg.
Fyra dagar kvar, fyra dagar tills vi lämnar staden igen och åker iväg.
Åker till favoritfestivalen, till harmoni, lycka & kärlek.
Äntligen.

Nu ska jag ägna dagens sista vakna timmar till att städa.
Städa till tonerna av slagsmålsklubben och till slagen av ett lättat hjärta, mitt eget hjärta.

Tidigare inlägg
RSS 2.0