Det är en ständigt pågående (fast ibland återkommande) del av mitt liv, det här med att vänta.
Jag väntar ständigt på något.
Då menar jag inte bara på saker som att det ska kännas bra, på att jag ska bli gladare, lyckligare.
För det kan jag själv påverka.
Nej, jag menar sådant jag inte kan rå över själv.
Viktiga beslut som gäller mig eller påverkar mig.
Ekonomiska aspekter, psyikiatrivårdsaspekter, övriga aspekter.
Viktiga möten som jag själv inte kan bestämma datum för.
Sådant som är viktigt för mig, men som andra knappt tänker på, reflekterar över eller minst av allt anser särskilt viktigt.
Och jag kan bara vänta.
All denna väntan.
Jag blir galen på att vänta, så galen på det.