om jag inte visste bättre
skulle jag ge efter nu;
jag skulle låta det vassa tränga in i huden;
jag skulle tillåta lugnet ta vid efter ångesten;
jag skulle låta blodet visa mig att allting blir bra igen.
om jag inte visste bättre
men det gör jag, jag vet bättre än att låta det hända;
i varje fall just nu,
men
hur länge
ska jag behöva
vara stark och veta bättre?

Ensam, otillräcklig, osynlig, orolig, ofullständig, svag.

Ett år sedan jag tog mod till mig,
ett år sedan vi blev vi.
Ett år av kärlek & äventyr,
en bra början.
Min trygghet,
min prins,
min värld.
Du är skatten vid slutet av regnbågen.
Du är min räddning, min framtid.
Jag älskar dig.

Jag hade faktiskt tänkt komma igång med bloggandet igen,
men så köpte jag The Sims 3 Generations istället.

Dessutom orkar jag inte riktigt för tillfället, mycket hjärnkaos osv.

Jag saknar mycket och många just nu.
- PM: min fina flicka. jag önskar hon kunde sitta här bredvid mig precis just nu.
- Karin: finvännen, vi måste ses snart, för länge sedan, nu.
- Z: hallonbubbla, vackra Z, jag önskar du visste att du aldrig kommer att glömmas bort av mig.
- Medz, Jenny, Amanda & Dännis: mina fina Älvgårdsflickor, jag vill busa med er nu.
- I & farfar: Så otroligt långt borta, dessa fina älskade människor som jag hoppas har det bra där de är nu. Jag saknar er.
- Elise: för långt borta, trots att du är tillbaka i Sverige nu, jag hoppas vi ses tidigare än planerat, för hösten känns alldeles för avlägsen.
- S: som gav mig hopp om att klara av att leva bättre än jag gjorde, jag önskar att jag hade fått fortsätta våra samtal, ingenting efter det har hjälpt mig lika mycket.
- Älvgården: stället som var hemma, stället jag kunde vara mig själv på, och stället där jag kunde få fokusera på att hitta mig själv på.
- Linn, Pelle, Em: fina flickor, jag önskar jag fick krama om er nu på en gång.
- Urkult: kan inte komma snart nog, denna underbara glädjens festival, full av kärlek och vänskap.
- V eller L: denna saknad är värst för mig just nu. Tomheten bor i mitt hjärta, på en plats som är reserverad för er från den dag då allting börjar till universums slut. Jag älskar er.

... kvar att göra.
Men lite ordning börjar det bli.
Lite lådor kvar, lite påsar kvar.
Just nu fixar D med sladdar och jag med skivor.
Allting i vardagsrummet ska fixas färdigt innan vi får sova.
Jag är otroligt trött.
Och jag har haft lock för örat i ett dygn nu, det vägrar släppa, GAAAH.

Nu ska jag jobba vidare, så jag får sova.

Panikslagen över det faktum att det bara är två dagar kvar tills lägenheten ska se bra ut,
eftersom det är inflyttningsfest på lördag.
Så mycket behövs fixas tills dess:
- typ tusen lådor ska packas upp, och en del ska in i förrådet
- lådorna under sängen ska på plats
- tavlor, speglar och bilder ska upp
- tv:n ska upp på väggen
- projektorduken och projektorn ska upp
- gardiner ska sättas upp
- blommor och växter ska placeras ut
- dvd:er ska sorteras in i sina hyllor
- lampor ska hitta till sina platser
- kaninrummet ska möbleras
- hatthyllan ska upp
- en del saker ska slängas
- Davids dator ska på plats
- en insats till bokhyllan ska monteras
AND SO ON.

Och så ska även mitt hår färgas.
Och kaninernas bur ska rengöras.
Och så ska det städas samt förhoppningsvis tvättas.

Jag kommer aldrig att hinna, that's what I think.

Det är så mycket jag vill säga,
så mycket jag behöver få ur mig.
Så mycket hjärnkaos, så mycket sjukt.
Men ännu en gång så kan jag inte få fram några ord.
De klumpar ihop sig, fastnar någonstans inuti - de vägrar ta sig ut.